DN vs PK-maffian

Ibland verkar det vara jobbigt att vara ledarskribent på DN. Idag ägnas ledaren åt att förklara varför det är liberalt och tolerant att tolerera de intoleranta. DN har ju visat stor handlingskraft inom det området de senaste åren. Oftast är det människor som är intoleranta mot flyktingar, invandrare och annat främmande som DN tolererar. De är inte alls lika toleranta mot "vänstern" och "vänsterextremister". I ledaren söker DN stöd för sin ståndpunkt i denna läsvärda bloggpost skriven av pseudonymen Scott Alexander.

DN: Skribenten, en psykiatriker, resonerar under rubriken ”Jag kan tolerera allt utom utgruppen” just kring begreppet tolerans.


Och det är sant att han skriver om det ämnet. Här förklarar "Scott" varför han använder pseudonym. Och så här beskriver han sig själv i bloggposten - "I’m nerdy, over-educated, good with words, good with money, weird sense of humor, don’t get outside much, I like deli sandwiches. And I’m a psychiatrist, which is about the most stereotypically Jewish profession short of maybe stand-up comedian or rabbi." - vilket får honom att framstå som en nära släkting till Woody Allen.  Men hans beskrivning behöver inte alls vara sann och vi vet inte säkert ifall han faktiskt är en psykiatriker. Det gör inte texten mindre läsvärd. Men DN bör kanske inte hänvisa till den som "skriven av en psykolog" utan snarare peka mot en läsvärd fundering kring vad tolerans är eller kan vara. Efter den här något underliga starten och valet av källmaterial så blir ledaren snabbt riktigt besynnerlig.

DN: Om du, till exempel, är en vit vänsterperson ur medelklassen som inte har något emot att få en muslimsk granne från Pakistan betyder det inte att du är ”tolerant” – helt enkelt eftersom du inte har något emot vare sig muslimer eller pakistanier. Fråga dig i stället hur det skulle kännas om mannen i lägenheten bredvid var frenetisk abortmotståndare.

Här uppstår ett par problem. Att vara från Pakistan är något som man är vare sig man vill eller inte. Det är ditt födelseland och möjligen även din etnicitet. Som "pakistanier" är du - precis som "svenskar", "japaner" och "danskar"- inte predestinerad att vara på ett visst sätt, att ha en viss typ av jobb eller gilla en viss typ av musik. Däremot är "frenetiska abortmotståndare" något du själv väljer att vara eller inte vara. Vi kan hitta "frenetiska abortmotståndare" bland kristna, muslimer, judar och i många andra (oftast) religiösa grupper. Vi väljer inte själva vår födelseort, vår etnicitet, vårt kön eller vår sexuella identitet. Det är sådant som bara är där. Däremot väljer vi själva ifall vi vill stänka blod på kvinnor som är på abortkliniker och skrika mördare åt dem. Vi väljer själva ifall vi lyssnar på musik på högsta volym mitt i natten i vår lägenhet. Vi väljer själva att vara veganer eller äta kött. Är jag intolerant ifall jag ber min pursvenska granne sänka musiken klockan fyra på natten när jag börjar jobba klockan sex? Eller har jag rätt att knacka på och lite försynt be dem att sänka ljudet? Är jag intolerant ifall jag anser att min granne, kristen eller muslim, som tejpat fast en affisch på ett aborterat foster på ytterdörren till sin lägenhet bör ta bort denna? Jag tycker inte det. Det handlar om hur jag väljer att möta dem och hur de väljer att möta mig. Att inte hålla med, att kritisera och att ifrågasätta är inte intolerans. Jag tolererar att människor ser annorlunda ut, talar andra språk, klär sig annorlunda - men jag behöver inte nödvändigtvis tolerera vad de säger och hur de agerar mot andra människor.

DN: Allt handlar om vilken ingrupp man tillhör, alltså grovt uttryckt vilka man identifierar sig med. Det är lätt att tro att till exempel hudfärg skulle utgöra en ingrupp – alla vita har gemensamma intressen och känner på olika sätt lojalitet mot varandra. Men det stämmer inte alls, vilket bevisas av alla artiklar som skrivs av vita människor och som dryper av ilska och förakt mot ”vithetsnormen”.

Nej, DN, det är faktiskt inte så lätt att tro att hudfärg är en "ingrupp". Jag sitter här och undrar över vilken ingrupp jag hör till. Jag tycker att jag flyter ganska fritt mellan ett antal olika "ingrupper" beroende på vilket sammanhang jag befinner mig i. Och så tror jag att det är för många andra också. När jag kommenterar på Facebook så får jag ofta syrliga kommentarer om att jag är en typisk välbeställd Söderbo. Troligen för att jag har tydligt vänsterliberala åsikter. Men jag är låginkomsttagare och jag bor i ett miljonprogramsområde. Och trots mina åsikter så identifierar jag mig inte som tillhörande samma "ingrupp" som de stereotypa och mytiska Söderborna. Vad den här idén om "ingrupp" visar, hur flytande dessa än må vara, är att problem uppstår när dessa blir för stora och generella. Då fyller de helt enkelt inte någon funktion. Jag är född i Sverige, men i motsats till vad SD verkar tro, så hamnar det långt långt ner på min lista över vad som definierar mig. Och nästa citat från ledaren visar att DN  råkar ut för samma problem som SD.

DN: Vi ser i den samtida politiska debatten en ström av intolerans från de föregivet toleranta. Den kontroversielle genusdebattören Pär Ström mobbades bort ur offentligheten, Marcus Birro utsattes för en flod av näthat sedan han uttalat sig grovt generaliserande och okänsligt om muslimer. Politiker till höger på olika nivåer, för att inte tala om sverigedemokrater, utsätts för trakasserier och våld, vilket under fjolåret bland annat belystes i en artikel i tidskriften Neo.

Här tappar ledaren helt greppet. Vilka är de "föregivet toleranta" DN syftar på? Dessa som visar sådan intolerans? Är det Fredrik Virtanen som ganska syrligt Twittrade om Marcus Birro? Är det "vänstern" eller när det gäller Pär Ström "feministerna"? DN ger inga definitiva svar. Men de har sina aningar.

DN: Det finns goda skäl att anta att flera av de som står för denna mobbning, detta hat och våld, är människor som skulle instämma helhjärtat i det som skrivs i Nyheter 24-texten.

Visst DN, och det finns goda anledningar att anta att flera av de som hotat Virtanen och andra skribenter och politiker på vänsterkanten uppskattar den här ledaren och ibland läser DN och SvD. Vad är skillnaden? Nu ägnar vi oss åt guilt by association. DN zoomar in:

Kollektivet som skrivit Nyheter 24-texten må ha olika genus och nyans på huden. Ändå tycks de tillhöra exakt samma ”ingrupp” – de presenterar sig som bland annat musikproducent, kulturjournalist, samhällsdebattör och programledare.

Ah, tack DN. Nu förstår vi. Det är kultureliten, PK-maffian, som är våldsam och intolerant. I DN är PK-maffian även känd under namnet "vänstern". De där odrägliga hipsterfamiljerna som hamnade i kläm mellan SMR, polisen och AFA när de demonstrerade i Kärrtorp istället för att sitta hemma och hålla käft. Visst kan vi leka med ord - men är det verkligen intolerans att kritisera och ifrågasätta personer som är fördomsfulla och intoleranta? Rena hot kan jag hålla med om är intolerans. Både Pär Ström och Marcus Birro har sagt häpnadsväckande plumpa och ogenomtänkta saker. De har mestadels utsatts för kritik, ofta saklig sådan, även om mer syrliga och hånfulla kommentarer också förekommit. Låt oss titta på slutklämmen i ett tidigare citat:

DN: Politiker till höger på olika nivåer, för att inte tala om sverigedemokrater, utsätts för trakasserier och våld, vilket under fjolåret bland annat belystes i en artikel i tidskriften Neo.

Vi anar att det är "vänstern" som ligger bakom detta. DN får det att låta som om Allianspolitiker, och SD politiker, är extra utsatta. När det gäller SD så stämmer detta. Men enligt PTU, Politikernas trygghetsundersökning, så är de politiker som är mest utsatta vid sidan av SDs inte Alliansens - vilket DN får det att verka som - det är politiker från V och MP. Sedan är den vanligaste förövaren när det gäller hot mot politiker inte PK-maffian eller "vänstern", det är "en missnöjd medborgare eller en rättshaverist". Runt 20% av hoten kommer, misstänker offren, från höger- eller vänsterextremister. Ifall det stämmer vet vi inte. 14% av hoten kommer från andra folkvalda. Det är fullt möjligt att SD-politiker även hotas av sina egna kollegor och väljare. Det är ett parti som fungerar som en paraplyorganistation för en mängd olika grupper med delvis olika åsikter. Vissa betydligt mer radikala och våldsamma än andra. Tyvärr finns det ingen information som ger oss någon kunskap om så är fallet.

DN: I bloggposten om intolerans resonerar författaren kring kostnaden för att kritisera sin ingrupp; ”det kräver nerver av stål, det får blodet att koka, man borde svettas blod”. Samma kostnad drabbar kontot för den som föreslår sympati för utgruppen, alltså sann tolerans.

Där kom den. DN visar alltså sann tolerans när de ger plats åt samma idéer som SD sprider. SD är "utgruppernas" utgrupp. Superutgruppen. DN verkar inte alls ha förstått det här med "ingrupper", "utgrupper", tolerans och intolerans. Framför allt verkar de inte förstå skillnaden mellan att uttrycka kritik mot en annan persons åsikt och hat eller rädsla gentemot en annan människas etnicitet, kön eller sexualitet. Fredrik Virtanen hatar sannolikt inte Marcus Birro. Men Virtanen tycker troligen jävligt illa om honom och hans åsikter. Det är hans rätt. Vi behöver inte gilla alla åsikter. Att Birro inte gillar islam blir tydligt när han skriver: "Köper inte snacket om att "religioner" är farliga. Vad har den största delen av världens terrorism gemensamt? Islam. Fakta." Och Birro behöver inte gilla islam, precis som Virtanen inte behöver gilla Birro. De har rätt att kritisera och ogilla varandra, islam, judendom, påven, kapitalism, kommunism eller På Spåret. Men de har inte rätt att hota andra bara för att de inte håller med dem eller för att de har "fel" kön, etnicitet eller sexualitet. Kritik är inte hot. "Jag vet var du bor" eller "jag ska döda dig din jävel" är hot. Att kalla någon för enfaldig är en subjektiv åsikt, men definitivt inte ett hot.

DN: När människor bara säger det som deras ingrupp vill höra är det svårt att kalla det tolerans, politiskt mod eller civilkurage. Riktigt modiga är de liberaler som försvarar den hånade socialdemokraten, de vänsterdebattörer som tar avstånd från ständiga Twitterdrev mot moderater och kristdemokrater. Och inte minst de, kanske hypotetiska, sverigedemokrater som står upp på mötet och säger ifrån när kollegerna på mer eller mindre subtila sätt ger uttryck för den rasism som partiet säger sig ha övergett.

De riktigt modiga liberalerna hittar vi på DNs ledarsida. Det är de som synar vänsterdebattörernas ständiga Twitterdrev mot moderater och kristdemokrater! Har dessa vänsterdebattörer - som underförstått dessa andra modiga vänsterdebattörer tar avstånd ifrån - inget annat att göra än att inte hålla med Alliansen? Nej, de har inte det. Det är deras uppgift att debattera med och kritisera både varandra, Alliansen och olika högerdebattörer. När DN målar upp högern, tillsammans med SD, som oskyldiga offer och vänstern som okänsliga våldsamma skurkar så skjuter de sig i foten. De får vänstern att framstå som en utgrupp som de inte tolererar eller förstår. Har DN slutat att tro på pluralism och demokrati? Jag hoppas verkligen inte det. Varför ska jag som vänsterliberal tolerera våldsamma abortmotståndare och nynazister samtidigt som DN knappt klarar av att tolerera helt vanliga vänsterdebattörer? Det kan DN fundera på. Ingrupp och utgrupp är intressanta koncept. Men de stämmer uppenbarligen mest in på de framgångsrika debattörer som får ta plats i TVs morgonsoffor. Här ute i mitt miljonprogram tolererar jag alla så länge de tolererar mig. Det har fungerat bra i tio år. Men ställer sig någon på torget och skriker att alla "babbar" ska ut ur Sverige eller att abort är mord så tänker inte jag hålla käft. Jag tänker säga vad jag tycker.