Falsk Retorik

"Så marginaliserar vi de röster som vi skulle behöva allra mest - de som inte böjer sig likt ett rö för samtidens vind. De som söker sanningen precis som den är - även om den är obekväm och kan få konsekvenser som vi ogillar. Vi borde vårda dem, inte frysa ut dem." 

Anna Dahlberg "I Sverige är vi rädda för sanningssägare" Expressen 30 maj 2015

Det har blivit allt mer populärt att skylla alla våra problem på invandrarna. Det är de som har orsakat SYSTEMKOLLAPSEN och som troligen kommer att orsaka nationens undergång i en nära framtid. SANNINGSSÄGARNA säger att det är så. Och vi måste väl lita på Sanningssägarna, eller?

Själv är jag väldigt tveksam till både Sanningssägarnas existens, oavsett partifärg, och påståenden om att invandringen skulle vara orsaken till en "systemkollaps". Ifall en nationell systemkollaps överhuvudtaget existerar så startade denna med all sannolikhet långt innan höstens dramatiska ökning av asylsökande. För oss som jobbar inom offentlig sektor så har kollapsen varit synlig i minst ett decennium. Jag vill sätta startpunkten någon gång runt 1995. Vi hade då precis lämnat en av de värsta finanskriser som Sverige har upplevt. Samtidigt hade kommunaliseringen av skolan (1991), ädelreformen (1992), friskolereformen/skolpengen (1992) och psykiatrireformen (1995) lagt ett otroligt stort ansvar på kommunerna. Gamla organisationer raserades och nya skulle byggas. Samtidigt behövdes kommunernas utgifter bantas. Privata aktörer välkomnades och en mängd upphandlingar skulle göras. Under loppet av 4 år drevs de största förändringarna av den offentliga sektorn i modern tid igenom - samtidigt som vi befann oss i ekonomisk kris. Dessa reformer påverkade våra kommuner - skolan, åldringsvården och den psykiatriska vården - på ett sätt som får rivningen av Klarakvarteren att framstå som en smärre justering. Det är lätt att fråga sig ifall all den kompetens som behövdes för att driva igenom alla dessa enorma förändringar och få dem att fungera långsiktigt verkligen fanns tillgänglig. Och prioriterades medborgarnas och de anställdas behov och arbetsmiljö under dessa omorganisationer? Jag ställer mig väldigt tveksam till det. 

"Kristdemokraternas nya ledare sade att Decemberöverenskommelsen kommer att falla om KD överger den, men att det sedan finns flera olika scenarier. Ett av dem är nyval. Och Ebba Busch Thor sade sig inte se några större risker i att driva fram ett nyval under en annan akut kris i landet. Detta trots att den krisen är så allvarlig att KD-ledaren bedömer att Sverige står inför en "trolig systemkollaps"."   

Ewa Stenberg i Dagens Nyheter 8 oktober 2015 om KDs riksting och Ebba Busch Thors tal

Sedan 1988 har jag periodvis arbetat inom skolan, psykiatrin och åldringsvården och sett hur dessa verksamheter har förändrats. När jag arbetade på Ulleråker i slutet av 80-talet delade endast sjuksköterskor ut medicin. Idag i den kommunala psykiatrin så räcker det med att jag går en tre minuters tipspromenad för att få delegering att ge medicin och sprutor. Det samma gäller tonåriga assistenter inom skolan, de kan tvingas att injicera astmamediciner och insulin. 20-åringar får arbeta ensamma på HVB-hem, gruppboenden, skolgårdar, häkten och fängelser. Allt för att spara pengar och maximera vinster. Händer det något så är det alltid de längst ner som får ta ansvaret. Lönehöjningar och förmåner går till de högre upp - de som inte tar sitt ansvar, inte följer upp och utvärderar, inte bryr sig om säkerhetsföreskrifter, inte gör långsiktiga upphandlingar och som ibland medvetet bryter mot lagen.

Min egen erfarenhet är att i det offentliga stannar en ansvarig verksamhetschef sällan mer än 2-3 år, lagom länge för att kunna riva ner och driva igenom sin "vision" utan risk att den skall hinna utvärderas. Sedan raskt vidare till nytt jobb, högre lön och nya härliga visioner. Bakom sig lämnar dessa chefer organisationer i kaos. Lägg till olika varianter av New Public Management (NPM) där pengar skyfflas runt i olika lokala och nationella låtsasmarknader så blir förvirringen och girigheten total och effektiviteten och solidariteten noll. NPM har blivit det kapitalistiska samhällets svar på femårsplanen. En magisk lösning på allt, som i verkligheten bara trycker ansvaret nedåt i organisationerna och så långt bort som möjligt från politiker och verksamhetschefer. Med NPM så är det alltid någon annans fel.

"Jimmie Åkesson fick sedan ordet. – Vi befinner oss i en situation som är fullständigt ohållbar. Vi står inför en välfärdskollaps, en systemkollaps. Det krävs att regeringen agerar, säger han."  

Aftonbladet refererar partiledardebatten i SVT Agenda 11 oktober 2015

Självklart skapar en väldigt stor ökning av asylsökande problem tillfälligt - och precis som elever och sjuka kostar nyanlända flyktingar pengar. Det är svårt att förneka. Men att det skulle vara troligare att det är invandrarna som har orsakat "systemkollapsen" i den offentliga sektorn än alla de reformer som vi drev igenom i början av 90-talet, och fortfarande driver igenom, har jag otroligt svårt att tro. Åldringsvården och övrig vård skulle överhuvudtaget inte fungera utan invandrarna. Istället för att skylla alla våra problem på dem så borde vi kanske fundera lite över vårt eget ansvar. Hur tar vi emot nyanlända flyktingar? Vilka krav ställer vi och vilka möjligheter ger vi? Har vi utvärderat alla dessa reformer för att synliggöra vad som har fungerat och vad som inte har fungerat. Tyvärr tror jag att det kommer att visa sig att det är ganska mycket som inte har fungerat.

Med det nuvarande systemet behöver vi inte en endaste invandrare för att kunna skapa en rejäl SYSTEMKOLLAPS. Den här kollapsen har vi fixat helt själva.